Från Papa till Potatis

För tio tusen år sedan odlade inkaindianerna ”papa”, som var en tålig gröda, högt uppe i Anderna. Potatisen gav makt och välstånd, man tillbad till och med en potatisgudinna, Axomama. På 1600-talet tog de spanska erövrarna potatisen till Europa där ”patatan” blev ”potato” och så småningom vår älskade potatis.

Olaus Rudbeck anses vara den förste som tog in potatisen till vårt land. År 1655 började han odla potatis i sin anlagda Botaniska trädgård i Uppsala. Men den som oftast får ta åt sig äran av att ha tagit potatisen till Sverige är Jonas Alströmer. På sin gård Nolhaga utanför Alingsås började han att odla potatis år 1724, med potatisutsäde som troligtvis kom från England. Alströmer uppmärksammade också den nya jordfruktens värdefulla näringsinnehåll och möjligheter.

”Att laga eller tillreda desse rötter äro för de förmögne mångahanda Maner. De hafva nästan samma smak som troufles, när de väl äro tillrede; äro mycket delicate att äta till kiött och fläsk, som fisk, …In summa, denna rotens godhet och bruk i ett hushåld, är så mångfaldig att den ei nog kan berömas,…..”

En av rikets adelsfruar, Eva De La Gardie spelade också stor roll för spridandet av kunskap om potatisen. Eva propagerade för alternativ användning av potatisen, nämligen för tillverkning av stärkelse – puder samt till ”brännewins bränning”. För sina insatser att sprida kunskap om potatisen invaldes Eva som första kvinna i Kungliga Vetenskapsakademien.

Potatisen blev hjälten under 1700-talssvälten, men också brännvin och finmat. Hela den fantastiska historien finns berättad på potatisitiden.se